Aromlagstiftning

Uppdaterad 2021-01-04

De viktigaste delarna av den nya lagstiftningen (2008/1334/EG Aromförordningen) är följande:

Enligt lagstiftningen är aromer definierade aromgivande produkter, som är avsedda att användas i livsmedel för att ge eller förändra lukt eller smak. De definierade produkterna är aromämnen, aromberedningar, värmreaktionsaromer, aromprekursorer, annan arom, rökaromer och blandningar av dessa. Blandningarna kan även innehålla livsmedelstillsatser och annan (livsmedels-) vara. Som arom räknas inte produkter som har uteslutande söt, sur eller salt smak.

Definitoner
I Förordningen avses med

1. arom:
– produkt som inte är avsedd att konsumeras som sådan och som tillförs livsmedlet för att ge eller förändra lukt och/eller smak.- framställs från eller består av följande kategorier: aromämnen, aromberedningar, värmereaktionsaromer, aromprekursorer, rökaromer eller andra aromer eller blandningar av dessa. Blandningarna kan även innehålla livsmedelstillsatser eller annan (livsmedels-)vara,

2. aromämne: ett definierat kemiskt ämne med aromgivande egenskaper

3. naturligt aromämne: ett aromämne som framställts genom lämpliga fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska processer från material av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung, antingen i rått skick eller efter bearbetning med traditionella metoder till livsmedel (inklusive torkning, rostning och jäsning), som finns uppräknade i en bilaga. Ämnena skall motsvara ämnen som är naturligt förekommande och som har identifierats i naturen.

4. aromberedning: en produkt som inte är ett aromämne och som framställts av
− livsmedel med lämpliga fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska processer, (inklusive destillering och extraktion med lösningsmedel), antingen i rått skick eller efter bearbetning till livsmedel genom en eller flera av de traditionella metoder för beredning av livsmedel som förtecknas i bilaga
och/eller
– material av vegetabiliskt, animaliskt eller mikrobiologiskt ursprung, utom livsmedel

5 värmereaktionsarom: en produkt som framställts genom upphettning av en blandning av ingredienser, som inte nödvändigtvis själva har aromgivande egenskaper, och av vilka minst en innehåller kväve (aminogrupp) och en annan är en reducerande sockerart. De ingredienser som används för framställning av värmereaktionsaromer kan vara i) livsmedel eller ii) annat ursprungsmaterial än livsmedel

6. rökarom: en produkt som framställts genom fraktionering och rening av kondenserad rök enligt definition i EG Förordning nr 2065/2003 och godkänd enligt 2013/1321/EU.

7. aromprekursor: en produkt, som inte nödvändigtvis har aromgivande egenskaper i sig och som avsiktligt tillförs livsmedel enbart i syfte att ge arom genom att brytas ner eller reagera med andra beståndsdelar under bearbetning av livsmedel.

8. annan arom: en arom som tillförs eller som är avsedd att tillföras livsmedel för att ge lukt och/eller smak och som inte omfattas av ovanstående definitioner.

Endast aromer som uppfyller reglerna i föreskriften får saluhållas och användas i livsmedel.
Användning av rökaromer regleras av EG Förordning 2003/2065/EG. Godkända rökaromer och användningsområden anges i förordningen 2013/1321/EU.
Vidare så regleras märkning av aromer (Se under Märkning för detaljer)

 

AROMER I EKOLOGISKA PRODUKTER

EU förordningen 2018/848/EU om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter publicerad 17 juni 2018 träder i kraft den 1 januari 2022. Då gäller nya regler bland annat för aromer som används i ekologiska produkter. Vad som gäller presenteras i korthet nedan och i detalj i “EFFA Guidance Document on the new EU Organic Regulation in relation to flavourings updated April 2020”, se länk längre ner på denna sida.

Generell information om ekologiska bearbetade livsmedel
Ett bearbetat ekologiskt livsmedel, ska huvudsakligen vara framställt av ingredienser av jordbruksursprung. Minst 95 % av jordbruksingredienserna ska vara ekologiska. Aromer ska betraktas som ingredienser av jordbruksursprung, vilket de inte gjorde enligt tidigare lagstiftning.

Det är förbjudet att använda produkter som
• Innehåller GMO
• Är producerade från GMO
• Är producerad med hjälp av GMO

Det är alltså viktigt att kontakta sin leverantör och säkerställa att alla tre punkterna är uppfyllda.

Vilka aromer är tillåtna i ett bearbetat ekologiskt livsmedel?
Det är endast ”naturliga X aromer” som är tillåtna i ekologiska produkter. (Exempel: naturlig jordgubbsarom, naturlig äpplearom m.fl.)

De ”Naturliga X aromerna” kan antingen vara ekologiska eller konventionella.
1. En ekologisk ”Naturlig X arom” måste bestå av minst 95% ekologiska råvaror
2. En konventionell ”Naturlig X arom” skall uppfylla samma krav som en ekologisk med undantaget att råvarorna inte behöver vara av ekologiskt ursprung.

Observera att GMO-kraven ovan gäller alla ingredienser i en ekologisk produkt, inklusive konventionella ”Naturliga X aromer”. Kraven gäller även alla ingredienser i aromen.

Den ekologiska aromen ska räknas med i 95 %-delen medan den konventionella aromen ska räknas med i 5 %-delen.

För ytterligare detaljer hänvisas till de Branschriktlinjer som tagits fram av industrin, se www.effa.eu och Guidelines Branschriktlinjer för aromer

 

VAD VAR NYTT MED AROMFÖRORDNINGEN 2008/1334/EG ?

Tidigare lagstiftning baserade sig på direktivet 88/388/EEG. Aromförordningen 2008/1334/EG publicerades 31 december 2008 och trädde i kraft januari 2011. De mest uppenbara förändringarna rörde:

Definitionen av Arom, aromämnen, aromberedningar, värmereaktionsaromer, rökaromer kompletterades med aromprekursor och annan arom. Aromprekursor är en råvara t.ex. en aminosyra som tillsätts till ett livsmedel och som bryts ner eller reagerar med andra livsmedelskomponenter och bildar arom. Annan arom är sådana som inte täcks av de övriga definitionerna t.ex. grilliknande aromer. Värmereaktionsaromer hette tidigare enbart reaktionsarom och är således ett namnbyte som bättre beskriver vad det är. Lagstiftningen omfattar även livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper som väsentligt bidrar till förekomsten i livsmedlet av vissa naturligt förkommande, inte önskvärda ämnen (Exempel kumarin i kanel).

I direktivet 88/388/EEG hade man tre kategorier av aromämnen. Naturliga, naturidentiska och artificiella aromämnen. Naturliga är ämnen som är naturligt förekommande och som har hittats i naturen. De måste per definition också framställas från naturliga varor t.ex. frukt, grönsaker mm med hjälp av definierade metoder. 2) Naturidentiska ämnen var identiska med vad som finns i naturen men framställs på kemisk väg. 3) Artificiella var ämnen med bra aromegenskaper men som ännu inte hittats i naturen.

I nuvarande lagstiftning bildar Naturidentiska och Artificiella ämnen en gemensam grupp. Det anses inte nödvändigt att ha separata beteckningar då alla ämnen genomgår en likartad säkerhetsbedömning. Begreppen naturidentisk och artificiell finns inte i den nuvarande lagstiftningen och upphör således att existera. I stället för tre aromsubstanskategorier fick vi således två: Naturliga och Andra.

a) Omfattning: Även vissa ingredienser med aromgivande egenskaper (Vissa kryddor och örter) och livsmedel som innehåller dessa och/eller aromer omfattades.

b) Definitioner: Begreppen Naturidentisk och Artificiell aromsubstans försvann och ersattes med “Annat aromämne”. Två nya aromkategorier tillkom “Aromprekursorer” och “Andra aromer”. Processaromer ändrade namn till “Värmeprocessaromer”. Krav på processer som tillåts för att producera naturliga aromsubstanser och -beredningar infördes.

c) Märkning: Nya bestämmelser för märkning med “Naturlig” infördes. Exempelvis så innebär märkningen “Naturlig jordgubbsarom” att minst 95 vikts% av aromgivande delen kommer från jordgubbar. De resterande %-enheterna skall givetvis också vara helt naturliga. Begreppet ”naturlig arom med andra naturliga aromer” infördes. Begreppet ”Naturlig arom” utan referens till ursprung får bara användas om aromen kommer från olika ursprung och aromkaraktären inte lätt kan hänföras till de använda ursprungsmaterialen. Förekomst av ”Rökarom” skall anges om tillsatsen av rökarom ger produkten en rökkaraktär. Detta skall då framgå av ingrediensförteckningen.

d) Uppföljning av konsumtion: Myndigheterna skall upprätta ett system för att följa hur mycket aromämnen och vissa icke önskvärda ämnen från kryddor och örter, som intas av konsumenter.

e) Säkerhet: EFSA (Europeiska Livsmedelssäkerhetsmyndigheten) skall utvärdera alla aromämnen och vissa aromer och upprätta en lista över vilka som säkert kan användas.