Aromlagstiftning2017-04-07T16:33:18+00:00

Aromlagstiftning

De viktigaste delarna av den nya lagstiftningen (Aromförordning 1334/2008) är följande:

Enligt lagstiftningen är aromer definierade aromgivande produkter, som är avsedda att användas i livsmedel för att ge eller förändra lukt eller smak. De definierade produkterna är aromämnen, aromberedningar, värmreaktionsaromer, aromprekursorer, annan arom, rökaromer och blandningar av dessa. Blandningarna kan även innehålla livsmedelstillsatser och annan (livsmedels-) vara. Som arom räknas inte produkter som har uteslutande söt, sur eller salt smak.

Definitoner
I Förordningen avses med

1. arom:
– produkt som inte är avsedd att konsumeras som sådan och som tillförs livsmedlet för att ge eller förändra lukt och/eller smak.- framställs från eller består av följande kategorier: aromämnen, aromberedningar, värmereaktionsaromer, aromprekursorer, rökaromer eller andra aromer eller blandningar av dessa. Blandningarna kan även innehålla livsmedelstillsatser eller annan (livsmedels-)vara,

2. aromämne: ett definierat kemiskt ämne med aromgivande egenskaper

3. naturligt aromämne: ett aromämne som framställts genom lämpliga fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska processer från material av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung, antingen i rått skick eller efter bearbetning med traditionella metoder till livsmedel (inklusive torkning, rostning och jäsning), som finns uppräknade i en bilaga. Ämnena skall motsvara ämnen som är naturligt förekommande och som har identifierats i naturen.

4. aromberedning: en produkt som inte är ett aromämne och som framställts av
− livsmedel med lämpliga fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska processer, (inklusive destillering och extraktion med lösningsmedel), antingen i rått skick eller efter bearbetning till livsmedel genom en eller flera av de traditionella metoder för beredning av livsmedel som fötecknas i bilaga
och/eller
– material av vegetabiliskt, animaliskt eller mikrobiologiskt ursprung, utom livsmedel

5 värmereaktionsarom: en produkt som framställts genom upphettning av en blandning av ingredienser, som inte nödvändigtvis själva har aromgivande egenskaper, och av vilka minst en innehåller kväve (aminogrupp) och en annan är en reducerande sockerart. De ingredienser som används för framställning av värmereaktionsaromer kan vara i) livsmedel eller ii) annat ursprungsmaterial än livsmedel

6. rökarom: en produkt som framställts genom fraktionering och rening av kondenserad rök enligt definition i EG Förordning nr 2065/2003

7. aromprekursor: en produkt, som inte nödvändigtsvis har aromgivande egenskaper i sig och som avsiktligt tillförs livsmedel enbart i syfte att ge arom genom att brytas ner eller reagera med andra beståndsdelar under bearbetning av livsmedel.

8. annan arom: en arom som tillförs eller som är avsedd att tillföras livsmedel för att ge lukt och/eller smak och som inte omfattas av ovanstående definitioner.

Endast aromer som uppfyller reglerna i föreskriften får saluhållas och användas i livsmedel.
Användning av rökaromer regleras av EG Förordning 2065/2003.
En lista med godkända rökaromer och användningsområden håller på att upprättas. Den slutliga lista är ännu inte klar men bli troligen publicerad under 2011.
Vidare så regleras märkning av aromer (Se under Märkning för detaljer)

NY LAGSTIFTNING SKALL TILLÄMPAS FRÅN OCH MED 2011-01-20

Inom EU har genomförts ett arbete med en Förordning som ersätter det tidigarte Direktivet. Den nya lagstiftningen publicerades 31 december 2008. (Aromförordning 1334/2008)
De mest uppenbara förändringarna rör:

a) Omfattning: Även vissa ingredienser med aromgivande egenskaper (Vissa kryddor och örter) och livsmedel som innehåller dessa och/eller aromer omfattas.

b) Definitioner: Begreppen Naturidentisk och Artificiell aromsubstans försvinner och ersätts med “Annat aromämne”. Två nya aromkategorier tillkommer “Aromprekursorer” och “Andra aromer”. Processaromer ändrar namn till “Värmeprocessaromer”. Krav på processer som tillåts för att producera naturliga aromsubstanser och -beredningar införs.

c) Märkning: Nya bestämmelser för märkning med “Naturlig” införes. Exempelvis så skall märkningen “Naturlig jordgubbsarom” innebära att minst 95 vikts% av aromgivande delen skall komma från jordgubbar. De resterande %-enheterna skall givetvis också vara helt naturliga. Begreppet ”naturlig arom med andra naturliga aromer” införs. Begreppet ”Naturlig arom” utan referens till ursprung får bara användas om aromen kommer från olika ursprung och aromkaraktären inte lätt kan hänföras till de använda ursprungsmaterialen. Förekomst av ”Rökarom” skall anges om tillsatsen av rökarom ger produkten en rökkaraktär. Detta skall då framgå av ingrediensförteckningen.

d) Uppföljning av konsumtion: Myndigheterna skall upprätta ett system för att följa hur mycket aromämnen och vissa icke önskvärda ämnen från kryddor och örter, som intas av konsumenter.

e) Säkerhet: EFSA (Europeiska Livsmedelssäkerhetsmyndigheten) skall utvärdera alla aromämnen och vissa aromer och upprätta en lista över vilka som säkert kan användas.

För ytterligare detaljer hänvisas till de Branschriktlinjer som tagits fram av industrin. Branschriktlinjer för aromer