Märkning av aromer2015-01-09T11:52:11+00:00

Märkning av aromer

För information om märkning av aromer hänvisas till de branschriktlinjer som utarbetats av Europeiska arom- (EFFA) (Branschriktlinjer för aromer) respektive livsmedelsindustrierna (FoodandDrink Europe), som finns på deras hemsida ( FoodDrinkeurope Branschriktlinjer för aromer) eller artikel i “Livsmedel i Fokus” 2008:8 s.66-67 eller till Livsmedelsverkets hemsida.

NY LAGSTIFTNING TILLÄMPAS FRÅN OCH MED 2011-01-20

I den nya lagstiftningen om aromer (Förordning 1334/2008) har införts förändringar av märkningsbestämmelserna.
Den nya lagstiftningen är, till skillnad från tidigare direktiv, en Förordning, vilket innebär att den blir likartad i alla länder i EG-området.
I den nya lagstiftning finns följande definition för aromer
Arom är, aromämnen, aromberedningar, värmereaktionsaromer, rökaromer, och blandningar av dessa. Blandningarna kan även innehålla livsmedelstillsats eller annan (livsmedels)vara,
Dessa kategorier återfanns också i den tidigare lagstiftningen, men ytterligare två har tillkommit. Dessa är Aromprekursor, som är en råvara t.ex. en aminosyra som tillsätts till ett livsmedel och som bryts ner eller reagerar med andra livsmedelskomponenter och bildar arom. Vi har också en kategori Annan arom, som är sådana som inte täcks av de övriga definitionerna t.ex. grilliknande aromer. Värmereaktionsaromer hette tidigare enbart reaktionsarom och är således ett namnbyte som bättre beskriver vad det är. Den nya lagstiftningen omfattar även livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper som väsentligt bidrar till förekomsten i livsmedlet av vissa naturligt förkommande, inte önskvärda ämnen (Exempel kumarin i kanel).
I den förra lagstiftning hade man tre kategorier av aromämnen. Naturliga, naturidentiska och artificiella aromämnen. Naturliga är ämnen som är naturligt förekommande och som har hittats i naturen. De måste per definition också framställas från naturliga varor t.ex. frukt, grönsaker mm med hjälp av definierade metoder. 2) Naturidentiska ämnen var identiska med vad som finns i naturen men framställs på kemisk väg. 3) Artificiella var ämnen med bra aromegenskaper men som ännu inte hittats i naturen.

I den nya lagstiftningen bildar Naturidentiska och Artificiella ämnen en gemensam grupp. Det anses inte nödvändigt att ha separata beteckningar då alla ämnen genomgår en likartad säkerhetsbedömning. Begreppen naturidentisk och artificiell finns inte i nya lagstiftningen och upphör således att existera.
I stället för tre aromsubstanskategorier får vi således två: Naturliga och Andra.
I den nya lagstiftningen (Förordning 1334/2008/EG) anges hur aromer som ingår i sammansatta livsmedel skall märkas i ingrediensförteckningen.
Aromer deklareras med något av följande:
> arom(er) eller med ett mer specifikt namn eller en mer specifik beskrivning av aromen, t.ex. jordgubbsarom, citronarom. Aromen innehåller naturliga eller andra komponenter godkända i lagstiftningen.
> rökarom(er) eller rökarom(er) framställd(a) av ’livsmedel, livsmedelskategori eller ursprungsmaterial för livsmedel´ (t.ex. rökarom framställd av bok),

I förordningen är användning av ”naturlig” vid märkning av konsumentprodukter frivillig men om det används så är det mer precist och gör det förhoppningsvis klarare för konsumenter vad som ingår.

Om beteckningen naturlig används för att beskriva en arom gäller följande:
Naturlig får endast användas om aromgivande del uteslutande består av naturliga arompreparat och/eller naturliga aromämnen
Naturligt aromämne(n) får endast användas för aromer med aromgivande delen uteslutande bestående av naturliga aromämnen.
Naturlig får användas i kombination med en hänvisning till ett livsmedel, endast om den aromgivande beståndsdelen uteslutande eller till minst 95 viktprocent framställts av livsmedlet som det hänvisas till. De resterande max 5 viktprocenten skall givetvis också vara naturliga. Man skriver då i ingrediensförteckningen ”naturlig ‘livsmedel’ arom” t.ex. ”naturlig jordgubbsarom”.
Naturlig “livsmedels” arom med andra naturliga aromer får användas endast om den aromgivande beståndsdelen delvis (<95%) kommer från livsmedlet som det hänvisas till och vars arom lätt känns igen. Exempel “Naturlig jordgubbsarom med andra naturliga aromer”. Här skall givetvis också hela aromgivande delen vara naturlig.
Naturlig arom får användas endast om den aromgivande beståndsdelen kommer från olika ursprungsmaterial och dess lukt och smak inte skulle framgå av en hänvisning till dessa.

Har livsmedel tillförts röksmak genom inblandning av rökarom eller genom liknande förfarande såsom doppning, pensling eller sprayning, får det inte anges att livsmedlen är rökta. Uttryck som med röksmak får dock användas i dessa fall.

Om ingredienserna kinin och koffein tillförs som aromämnen vid tillverkningen eller beredningen av livsmedel skall de dock alltid anges i ingrediensförteckningen med sitt namn direkt efter uttrycket ”arom”. Om drycker innehåller mer än 150 mg koffein/l skall drycken märkas med ”Hög koffeinhalt” och följas av koffeinhalten i mg/100 ml inom parentes.

Det finns även bestämmelser om hur aromer som säljas direkt till konsument skall märkas liksom vid försäljning till livsmedelsproducenter. (Se Förordningen eller Branschriktlinjerna).